Nu börjar det bli dags…

… att sätta igång med preparationer inför våren. Först på tur står chili-fröna, eftersom vi konsumerar Sambal utan motstycke så tänkte jag börja “sylta” in egenodlad chili istället. Det har kommit till min kännedom att chilifröna kan utlösa endorfin; kanske en möjlig förklaring till vår höga konsumtion?
Jag sprang på ett gulligt gammalt akvarium i ladan, som jag tänkte prova använda som drivhus!

Tomten har även levererat 20 kg lera till mig, så nu är det hög tid att få ordning på  arbetsrummet på övervåningen! Nu när Gaya börjar bli lite lugnare inomhus, så öppnas det upp för lite mer skapande verksamhet en trappa upp. Det råder hundförbud på övervåningen, dels för tant Tequilas höfter & dels för att katterna ska få lite lugn och ro.

 

 

 

/Denise

Jag skapar…

… alltså finns jag. Hellre skapa än tänka! Och jag har skapat lite på sistone, men varit lat med att lägga in bilder i datorn. Så, häromdagen tog jag mig i kragen & lade in mitt första “seriösa” alster med hjälp av glödritningspennan – jag har en förmåga att oftast bara påbörja, kladda eller test-köra när jag ska till att rita/måla eller vad det rör sig om. Men denna blev faktiskt färdig,  jag till och med sågade till kanten:

Lite närmare:

Den är bränd på restbitar från virkessågad gran, som kommer från våran egen skog och har barken kvar på baksidan. Jag har även oljat den med paraffinolja. Fler är på gång. Jag utgår ifrån årsringarna och låter det föra mig vidare.

Vi gjorde ju även en till svartbränning innan snön blev för besvärande, resultatet följer här nedan. Eftersom det var stengodslera behövdes lite högre temperatur, vilket tyvärr inte uppnåddes lika bra som senaste bränningen. Det förde med sig att godset blev hemskt skört, och bränningen får ses som misslyckad… MEN, misslyckanden för ju med sig utveckling, och idén om en murad ugn i ladan föddes ur detta! Så, nu håller stallet på att rivas invändigt för att ge plats åt en verkstad.

Och till sist lite rivningbilder:

/Denise

För första gången…

… är alla fyra fyrbenta i samma rum OCH kopplar av. Oroligheterna som varit och är beror självklart på Gaya, men nog ska väl hon kunna mogna lite och umgås med katterna på ett fungerande sätt. Hon är inte elak, bara lite vild med dom. När hon inte får vara vild med dom så blir hon tjurig och kravlar in under soffan istället!

/Denise

Nu jävlar…

… händer det grejer i skogen! Utöver rykten om en varg i trakterna, det vill säga… Vi har nämligen dragit igång två projekt nu, som har kommit över tröskeln från tanke till handling. Ett är nästan klart: Hundkoja i vardagsrummet. Eftersom vi bor i ett äldre hus med renoveringar på nacken, så finns det lite underliga utrymmen och lösningar sedan innan. Vår plan är att göra dessa så användningsbara som möjligt. I köket, bakom kallskafferiet, finns en inbyggd yta på c:a 1 kvm. Antagligen har även det fungerat som skafferi tidigare, men som det ser ut nu är det inbyggt med fönsteröppning(!) mot köket. Inuti finns brädor som delar av på höjden, och mot vardagsrummet vätter en masonitskiva som spikats för en gammal dörröppning. Inte alldeles lätt att beskriva, men så här ser det ut:

This slideshow requires JavaScript.

Jag hoppas ingen tar illa upp över att jag placerat Björne i isoleringscell, men det var för hans eget bästa då det fanns yttre hot i form av unghund.
Det vi gjort idag är att såga hål i väggen, själva hundluckan, och spikat för det mesta av kabeln som går därinne. I detta mystiska utrymme finns det nämligen uppdraget två eluttag – och man kan verkligen fundera över varför… Sedan har vi inrett och Gaya har provlegat. Tequila är lite försiktig av sig, så hon var inte redo att kliva in än. Nu återstår bara att komma på en fiffig lösning  på hur vi ska täcka över resterande kabel samt uttagen… Förslag tages tacksamt emot på enkla lösningar! Vi är lite inne på en kåpa av något slag. Ingen av hundarna har någon fallenhet för att tugga sladd, men det känns onödigt ändå – särskilt om de ska vara hemma själva.

På “övervåningen” i detta utrymme ska vi bygga en liten hyllsektion och operera in en odlingslampa, då kan vi dels odla lite smågrejor och förodla därinne, och dels få en extra ljuskälla mot vedspisen! Men detta är nästa etapp. För övrigt ar Illjit börja riva stallet inne i ladan för den planerade trä- och keramikverkstad. Boxar och spiltor rivs, det blir bra med extraved! Eftersom vi inte förtär likdelar och kroppsvätskor, så kom vi fram till att djurhållning inte är aktuellt – det passar oss bättre med verkstad. Sedermera ska öppna upp för murstocken på taket igen och mura upp en vedeldad keramikugn. Förhoppningsvis till våren, om materialet tillåter. Bilder på detta projekt ska jag försöka lägga upp i dagarna. Jodå, en bra start på nya året :)

/Denise

Lättjan har tagit…

… sitt fasta grepp runt mig! Kanske en naturlig reaktion såhär runt “storhelger” och mörker utomhus. Men snart blir det nya tag; här går tiden baklänges och nyårsafton infaller på måndag, den 9:e, med nyårslöften, krafttag och allt vad det bär med sig…

/Denise

Jo, jag tänkte…

… att jag skulle dela med mig lite. Jag har spenderat många timmar med att googla hur fan man ska sysselsätta en krävande valp med starka käkar, helst utan att behöva köpa dyra grejer. Hon närmar sig 7 månader och är korsning av Alaskan Husky & Dobermann/Rottweiler. Den sistnämnda rasen lyser dock med sin frånvaro ;)

Allt som oftast liknar tipsen varandra, även om den för den sakens skull är bra tips. Men Gaya till exempel, hon tuggar upp en vikt toarulle fylld med godis på 30 sekunder, sliter upp en kartong på mindre än en minut och söker rätt på blodpuddingen lika snabbt. Ibland vill jag ju att hon ska få lite mer utmaning, och helst att det ska mycket längre tid. Så vi har fått gnugga tankeknölarna vad gäller hennes sysselsättning och här är det jag kommer på för tillfället. Kanske inte så originella sysslor, men det håller henne igång en stund:

• Ta ett stort tygstycke (som du inte är rädd om) och knyt hårda knutar av hela, huller om buller. Innan du drar åt knutarna, pular du in godis eller matbitar inuti knutarna. Jättebra sak för hundar som annars gärna sliter sönder sitt sovtäcke… Det funkar även bra med gamla strumpor!
• Innan det är matdags, så brukar jag ta maten och portionera ut småhögar, på udda & mindre udda ställen, över hela undervåningen – sen får dom helt enkelt söka rätt på sin egen mat. Mycket uppskattad aktivitet även för tant Tequila, som sällan äter så mycket som när man gör såhär! Maten kan ligga under mattkanten, i vedkorgen, på köksstolarna, under byrån, i en leksak eller helt enkelt på golvet. Ibland kör jag en fuskvariant, jag öppnar helt enkelt altandörren och kastar ut maten, så får dom stå där som två kossor och beta (=leta).
• Detta kräver att man spar på en drickyoghurt-falska, som har lite större kork än en vanlig PET-flaska. Skölj ur den, ta en vass kniv (eller en stormtändare) och gör ett hål i korken – lagom stort så en godisbit precis kommer igenom. Fyll den med mat/godis, skruva på korken och ge till den lilla odågan. Denna håller iaf Gaya på med tills den är tom, vilket tar sin lilla tid, och ibland kommer den flygandes flera meter genom rummet (hon är en sån som gillar att kasta saker:). Jag har provat med en vanlig PET utan kork, och den töms väldigt snabbt – dessutom har den ett mycket jobbigare ljud!
• Om du snusar portion, så ta en tom dosa, dra bort ettiketten runt om och stoppa ner något gott i den som luktar lite. Placera ut där den kan upptäckas lätt. Detta funkade bra som aktivitet under ett par veckor! Nu vet hon dock exakt hur hon ska klämma till den (bättre än mig, nästan). En annan bieffekt är att jag numera får plocka undan fulla dosor när hon ska vara ensam hemma.
• Ett bra tips på billigt och väldigt populärt hundgodis är blodpudding, som man skär i små kuber och torkar i ugnen på 100° C  i 1½-2 timmar. Öppna luckan på glänt efter halvtid. Jag brukar spara lite färsk pudding och gömma runt om i ladan, sen får dom nosa runt där tills dom tröttnar. Man behöver ju inte lada till detta, skogen går lika bra. Blodpuddingen funkar förövrigt bra att trycka fast i barken på träd, eller vart man nu har möjlighet att klämma in den.
• Jag håller på och lär Gaya namnen på hennes olika leksaker. Just nu säger jag bara “Korvarna”, “Hubert”, “Lilla Lejonet” eller “vad-det-nu-är-hon-kommer-med-i-munnen”. Nästa steg är att rada upp dom och få henne att plocka rätt grej.
• Ta en liten trälåda, borra några hål modell större eller såga ut några halvcirklar i kanten på den öppna sidan. Ställ den upp och ned, och stoppa ned snören med en godis i ena ändan. Hunden måste alltså dra i snöret för att få ut sin bit. Denna går nog att utveckla, själv har jag bara precis hittat en låda som är stor nog för att lilla monstret inte ska kunna välta den istället för att arbeta.

Återkommer om detta när jag kommer på vad vi mer sysslar med! Kan tillägga att hon blir väldigt trött om man plockar ned en av katterna och har i soffan. “Se, men inte röra”-passivitet är otroligt effektivt! Nu när det är mörkt och man inte är ute och springer så mycket andra halvan av dagen, så är det en bra ersättning att knalla till snödrivan istället och gräva en stund. Jag brukar kasta ned någon godisbit i hålet medan hon gräver.  Och ett sista tips; googla på “berikning”!

/Denise

Johoda, igen…

… för jag ska kompensera min lathet med två inlägg på en och samma dag, samt lite bilder av tveksam kvalité. Först och främst, eftersom det uppenbarligen varit julafton i dagarna, en bild på Jultallriken jag lyckades knåpa ihop HELT utan animalisk föda. Det är jag stolt över, lagade förfan mat i säkert 8 timmar totalt. Recept kan postas om någon vill ha det.

Den bestod av: Blå och gul potatis, senapsinlagd äggplanta, marinerade kikärtor, griljerad tofu, griljerad kålrot, långkål, rostad grönkål & sötpotatis (megagott), rödbetssallad, sojabollar, brysselkål och rödkålssallad. Och så vörtbörd, såklart! Så gott, att jag tror vi ska fira en extra julafton i Januari…
Juldagen var inte helt fel den heller; helt befriad från matlagning. Den enda sysslan var att gå runt och småkäka i min nya sparkdräkt (tack, svärmor) och mina fina, röda inomhusstövlar (tack, mor).

En massa klappar kom på posten, så vi hade en rejäl hög att öppna. En hel del för att hålla värmen; underställ, sockor, ryssmössor, tofflor och ett supervarmt täcke. Allt var helt på sin plats För första gången på ett par månader har jag inte frysit på morgonen! Fast, kanske får man skylla sig själv om man inte orkar kliva upp tidigt och elda pannan? Jag tänkte tidigare att det kanske inte framstår som så smart när en person som mig, med total avsaknad av underhudsfett, flyttar 65 mil norrut. Men å andra sidan har jag nog aldrig frusit så mycket som under min första och sista “vinter” i Skåne.

Djuren har det  också gott också, även om katterna håller sig inomhus för det mesta. Det har varit lite grannfejd mellan Günther och grannhanen. Tysken kom hem med diverse sår några dagar i rad – men det verkar ha lugnat ner sig. Jag tror han vill visa sig tuff inför Chabo :) Dom små stackarna, som så gärna vill hänga med oss på nedervåningen, dom får passa på när Gaya är ute på promenad. Det funkar i korta stunder med henne, men man får ha ständig koll och det kan man ju inte alltid.

På tal om djur, så fick Illjit bevittna ett mord häromdagen. Ett gäng skator, varav en dräpte en lite talgoxe. Efter det såg vi inte en enda fågel på två dagar, men nu har de återvänt. Hittills har vi haft besök av talgoxar, en gråspett av det manliga könet, någon domherre och några svartmesar. Det är en bra träning för Gaya att ha dom runt huset, för hon börjar lägga allt mindre energi på att bry sig om fåglarna. Det är ju ingen vits ändå. Hon har äntligen börjat visa lite vakttendenser; för första gången skällde hon ut räven som strök runt huset! Skällde och skällde, det var mer av ett ylande och lite morr. Och så har hon hittat sin vaktpost:

Annars då… Jo, vi ska bygga ett aktivitetsspel till Gaya så hon får lite mer av en utmaning. Men det är lika stor utmaning att klura ut hur den ska utformas. hittills har vi en planka :P Tanken är att såga ut lite spår i den och sätta fötter på den, och lägga något i spåret. Återkommer om det.
Idag har hon fått söka rätt på bilnycklarna 3 gånger, med stor framgång. Det kan komma att bli en behövlig hjälp, för dom hänger ju inte alltid där dom ska.

Rekordlångt inlägg.

/Denise